Det gick undan. Jag och pappa åkte iväg till båten. Drog ut den ur skjulet för att provköra motorn i en bytta med vatten.
Det görs för att kontrollera att den suger in vatten till kylningen ordentligt och utan att läcka. Det visade sig att den faktiskt läckte lite från utloppet av kylsystemet.
Där är ett rör som inte är helt igenomtänkt av Volvo när de tillverkat motorn. De har inte gjort någon ordentlig infästning på det utan det kan åka upp ganska enkelt. Det var dock bara att trycka dit det bättre så var det inga problem. Jag har antagligen kommit åt det när jag letade efter avtappningskranen till kylsystemet.
Nu läcker den i alla fall inget alls. Förövrigt startade motorn lätt med hjälp av en stunds chokning och startförsök. Bränslefiltret var ju tömt så det tog en stund för det att fyllas upp.
Det var en lättnad förra sommaren att motorn var så lättstartad. Man är ju lite orolig på så gamla båtar men det var aldrig några problem alls. Chokning är ju standard på B20-motorer, det var det på B21 också minns jag från min gamla Volvo 240.
Färdigt för avfärd mot hamnen. Ny bottenfärg, polerad, nytt kapell och gardiner.
Färden gick via Volvo för tankning. Tanken var nästan tom. Tror det gick på 70 liter i tanken som rymmer 90 liter. Som tur är var det priskrig på bensin vid tillfället så bensinen kostade 10,54Kr/l (ändå hutlöst dyrt). Nu är priset åter uppe i över 12Kr/l. Bra timing. I hamnen får man betala över 13Kr/l. Allt som har med båtar att göra är lite extra dyrt.
Efter tanknen bar det av vidare mot hamnen. Vi sjösatte via rampen. Det var nog sista gången. Jag hade glömt hur jobbigt det var att få båten av trailern. Rampen i hamnen är väldigt långsluttande så man får knappt någon lyftkraft av vattnet utan måste slita för hand om man inte vill köra ner bilen i vattnet också. Det blir nog upptagning via kran istället. Dessutom fick vi en rejäl nyfiken publik som förmodligen hoppades på att handbromsen skulle släppa och bilen följa med ner i vattnet. Det brukar vara lite nyfikenhet vid sjösättning och särskilt när det är fint väder. Det var helt underbart soligt den dagen.
Nu ligger hon, Berta, på sin plats vid bryggan i alla fall. Redo för ännu en sommar med badutflykter. Jag längtar!
Fenderstrumporna har åkt på. Blått skall det va. Och de nya knaparna fungerar bra.
Jag har aldrig riktigt gillat namnet Berta på båten, men det var inte jag som bestämde och sedan har det helt enkelt fastnat. Jag har funderat på om inte "Andrum" vore ett bättre namn. Framifrån ser båten ut som en andnäbb och det är ett extra rum för oss. Samtidigt är det en plats att bara ta det lugnt och andas ut. Andrum i dubbel bemärkelse.
Foto taget bakifrån för att se badbryggans slutliga placering i förhållande till vattenlinjen. Nedre fästet hamnade också över vattenlinjen vilkte känns bra. Då minskar risken för läckage. Man kan ju aldrig var helt säker, trots att det är tätat ordentligt. I Bakgrunden skymtar vår lilla skärgård.
Nu inväntar vi sol och värme så att grillutflykterna kan påbörjas på kvällarna.
No comments:
Post a Comment